fredag, maj 22, 2009

Hur mycket vägde jag när jag började springa?

Fick en kommentar av Anonym,som jag tänkte svara på:

Hej Belinda. Hittade din blogg via Kostdoktorn. Jättekul blogg, ska läsa igenom allt men blev direkt nyfiken på en sak. Hur mycket vägde du när du började jogga? Och hur mycket sprang du i början? Jag skulle gärna vilja prova... Tror att det skulle kunna få fart på min högt önskade viktminskning. Men när jag testar får jag en "nära döden upplevelse" och det tar LÅNG tid innan jag hämtar andan igen. Och då har jag bara "lufsat" en minut. Hoppas på svar!//


Hej P!
Ja, vad kul att du vill läsa bloggen!
Nu tänkte jag svara på din fråga:

Jag vägde lite över 100kg när jag började jogga. :-O
Det var kanske inte så klokt, men jag var fast besluten att jag skulle lyckas med min viktminskning och med att få tillbaka min hälsa och mitt välmående.
Egentligen vore det klokare att FÖRST går ner i vikt, med hjälp av kosten (LCHF såklart!) och SEN börja jogga. Mest för lederna och ligamentens skull.

Men jag kan försvara mej med att jag tog det VÄLDIGT lugnt i början.
Jag har alltid varit den som kommit på en dag: Nu ska jag börja springa en mil.
Åssa har jag gjort det.
Gissa om jag mådde bra efterråt ?
Jag tog mej inte runt, jag var helt slut, mitt självförtroende var i botten, jag hatade mej själv för att jag inte orkat runt, jag fick mer ont i lederna och det hela blev bara pannkaka = ingen mer jogging!
Inte bra alltså.

Denna gång tog jag det lugnare i början. Jag hade alltså bestämt mej att jag SKA börja jogga, och det ska hålla i längden...
Första gången jag joggade, blev det mellan två lyktstolpar efter vägen. Alltså, inte långt. Men det räckte. Jag fick upp pulsen rejält, och kände mej HELT SLUT på den korta lilla sträckan. Flåsade som en tjur i arenan. Eller som en som just sprungit Maraton! :-)

Så gjorde jag några gånger.
Jag gick alltid 1 mil ändå, men lade in små korta jogg lite då och då alltså.
Efter någon vecka kunde jag nu jogga mellan tre stolpar. Sen fyra stolpar.
Sen blev fem stolpar för långt, så då tog jag 4 stolpar + gick till jag hade "lagom" puls igen (kunde prata...OCH ANDAS!)och tog sedan några stolpar igen, ca 2-3 stycken. Nu började jag alltså lägga in jogg 2 gånger under promenaden.
Detta ökades till fyra, fem och sex gånger (med 4-5 stoplar/gång) osv...
Tillslut kunde jag springa 15 minuter + gå 10 minuter + springa 15 minuter.
(det blev jobbigt att räkna stolpar, så då tog jag tid istället!)

När man gör så här, hinner flåset med. Man bygger upp konditionen, orken, musklerna, lederna, motivationen och självförtroendet :-)
Det är MYCKET mental träning, och tjurskall med i bilden. ;-)
Man får ta det lugnt i början, men ju mer tiden går, får man bli mer och mer tjurskallig! he he

Jag älskar utmaningen med att Tävla.
Observera: INTE tävla mot någon annan! Det är farligt! Farligt med självförtroendet man byggt upp. Springer kompisen snabbare, gäller det att man struntar i det och ändå tänker på: Jammen, jag var snabbare än vanligt - DET var bra!

Jag tävlar i den bemärkelsen att jag har några platser där jag alltid kollar på tiden. Min pulsklocka registrerar "varvtiderna" och jag kan jämföra då jag kommer hem.
Jag vet att jag förra gången sprang till ett visst ställe på 20 minuter, så denna gång får det gärna vara 19:45, till exempel.
På så sätt pressar jag mej själv även om jag är ensam som springer.
Jag tävlar.
Och det mot den bästa som finns: Mej själv!
Jag kan inte börja jämföra mej med andra, för alla har olika förutsättningar, kroppar, motivation, erfarenhet, kroppsbyggnad, muskler med mera...
MEN JAG; jag är alltid jag - så att tävla mot mej själv är DET BÄSTA!
Visst hänger ni med?

Så; börja långsamt och tänk långsiktigt.
Babysteps, som man brukar säga :-)

Lycka till!

2 kommentarer:

  1. hejsan
    jag skulle gärna vilja börja jogga! men det som hindrar mej, (nej ingen dålig ursäkt) är att jag har stor byst,80E. Jag har en dyr sport bh med bygel o allt som ska finnas i en sport bh. Ändåså gör det så ont o jobbigt när brösten guppar som f-n när jag förösker jogga.

    Något tips?

    SvaraRadera
  2. Hej Anonym!
    Ja, jag förstår helt och hållet ditt problem.
    Jag hade själv stora bröst, dock "bara" 85-90 C när de var som störst (och då med amningsmjölk också ;-)
    Det skvalpade runt bra må jag säga ;-)
    Jag hade först på mej en stabil BH, sen såna här bröstvärmare (annars fick jag mjölkstockning i brösten direkt jag var utan dem), sen 2 sport-toppar utanpå det. Snacka om buntad =) Men det funkade! Sen så höll jag alltid händerna/armarna under brösten då jag sprang, så gjorde det inte så ont i dem när de studsade upp och ner. 5,5 månader senare hade jag 75 A i BH-storlek, och det var inte heller kul ;o/ Dom försvann helt enkelt. Man tappar ju fett från olika ställen beroende på vem man är, och på mej försvann brösten väldigt fort.
    Jag hoppas att tipsen hjälper dej på vägen; snart är de mindre jobbiga med dej ska du se ;-)
    Kämpa på!

    SvaraRadera