söndag, mars 22, 2009

Bli av med de sista trivselkilona !?

Det måste vara bland det svåraste, både fysiskt och psykiskt, att bli av med sina sista små trivselkilon som klämt sig fast!!

Jag har 2 tidigare viktnedgångar att referara till; en viktnedgång på 30 kg år 2006, och en viktnedgång på 22-23 kilo år 2007-2008.
I år har jag gått ner 13,5 kg och jag har alltså 8,5 kg kvar innan min nya målvikt är nådd; så än är jag inte på trivselkilo-jakten...men...I´ve been there.

Bägge gångerna har det gått hyfsat lätt ändå, att bli av med den största mängden fett.
Dels, tror jag att ju fetare desto lättare. Kroppen behöver inte ALLA dessa fettdepåer för att "överleva".
Sen så tror jag också att man är som mest motiverad och fokuserad i början av viktminskningen. Man är strikt, man är motiverad och man tar tag i saken!

När man börjar närma sig sin "normalvikt" eller önskevikt, så går det lite trögare.
Det kan handla om allt från 1- 6 kilo (pluss minus).
Kroppen släpper inte gärna iväg det lilla fett som är kvar, utan trivs rätt bra med lite fettdepåer här och där. Detta gör att även motivationen får sig en liten känga.... Det är här det verkligen gäller att vara motiverad, och att verkligen kämpa stenhårt för att nå sitt drömmål!

Hur ska man då bli av med dom sista kilona ??
Bra fråga.
Nästa. *skratt*

Själv har jag blivit väldigt frustrerad och less i slutet av viktminskningen, när det bara varit 2-3 kilo kvar från målvikten. VÄLDIGT frustrerande! Speciellt när dom 20-22 första kilona försvann inom 6 månader (under andra viktnedgången) (Under första viktminskningen försvann det 30 kr på 5 månader).
Hur har jag då gjort i slutet, för att få något att hända ??

1. Jag ökade på morronpromenaderna så att jag gick fler gånger i veckan (ca 5-7 stycken i veckan).
2. Jag ökade upp densiteten på promenaderna så att det blev jogg istället.
3. Jag tog även en promenad på kvällen, eller utförde någon annan slags aktivitet.
4. Jag drog ner lite på maten (äter väldigt mycket i vanliga fall) men åt mej ändå mätt, men kanske mer...behagligt mätt- mer nöjd. Jag åt inte under min förbrukningsnivå, men jag åt inte mycket över den heller.

Jag var också VÄLDIGT motiverad att verkligen lyckas nå mitt mål, vilket jag tror är viktigt. Tappar man målet, så tappar man vägen dit.
Mitt sätt är att skriva, skriva och åter skriva, men det är ju jag det... Åsså läser jag det jag under tidigare lyckade viktminskningar har skrivit för tips och råd till mej själv (hur jag funkar vid olika tillfällen) och sen har jag tillämpat det.

Jag tror inte att det finns en "gyllene väg" som gäller för ALLA, utan jag tror snarare att vi funkar olika, eftersom vi sover, rör oss, stressar och äter olika, och därför är det bättre att både jämföra sina RESULTAT med sig själv (och inte med andra), sina mått med sig själv, och sina träningsresultat med sig själv.
Det är MYCKET svårt att jämföra sig med andra...och varför ska man det ??
JAG vill ju exempelvis bli smalare än vad JAG är idag.
JAG vill ju kunna springa fortare än vad JAG springer idag!
Det löns lite att jämföra med andra.

Det kan dock finnas både för- och nackdelar med att jämföra sig med andra:
1. Man kan bli sporrad
2. Man kan tappa motivationen för att man valt ett "omöjligt" mål.

Även om man blivit sporrad kan man lite senare tappa all motivation, eftersom man inte uppnått denna "Målbild", som kanske från börjar var rätt så omöjlig eftersom den personen ser HELT olik ut än vad jag gör.

Jag tycker hellre att man ska fokusera på sig själv. Starta "projektet" med att anteckna alla startuppgifter; som tex vikt, mått, konditionsnivå, matsedel osv.
Efter detta (steg 1), så tar vi steg 2: Att börja förbättra på alla punkter.
Efter 1 månad har du framsteg nr 1.
Då tar vi steg 3: att förbättra dom "nya" framsteg1-punkterna.
Efter 2 månader har du framsteg nr 2.
Steg 4 blir då att förbättra framsteg nr 2.... Ni hajjar!
Alltså; tävla BARA mot dig själv och jämför BARA med dig själv!
Gör du det; gör du dig själv en stor tjänst!

Sen så får man fråga sig om dom sista trivselkilona verkligen sa bort? Eller har man satt för höga mål?
Hur mår du när dom "sitter kvar" ??
Hur skulle ditt mående ändras om dom "försvann" ??
Väg för och emot på dessa skillnader...är det värt uppoffringarna ??
Är det det; så KÄMPA PÅ! Dom försvinner tids nog.

Men kanske blir det mer värt för dig, i detta läge, att bli mer vältränad, få fast kropp, orka springa längre osv. istället för vad vågen visar för siffror ??
En bra tankeställare.

Trivselkilona kanske är så trivsamma att dom ska sitta kvar?
Men det är du som bestämmer.

3 kommentarer:

  1. Vilken fantastiskt trevlig blogg. Laila

    SvaraRadera
  2. Har sparat den bland mina favoriter

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Laila!! :-) Vad glad jag blir!

      Radera